Imorse hände det, jag gjorde något som jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag valde för en liten stund att inte se hindren i mitt liv utan möjligheterna, att ingenting är OMÖJLIGT! Det gick inte fort, det var inte speciellt långt.. Men tänk att jag gjorde det, jag gjorde något som jag inte gjort på jag vet inte hur många år, och något som jag aldrig tyckt om att göra. Jag pallrade mig upp till spåren i Stensätra och sprang, jag sprang och promenerade fort om vart annat. Jag är nöjd med mig själv, även om insikten att konditionen var riktigt kass sved lite. Men någon gång måste man ju börja, även om det dröjer länge till nästa gång (förhoppningsvis inte) så är det alltid en början.
Ibland gör man sånna här saker som man aldrig trodde skulle inträffa, men något som gör en så otroligt mycket starkare. Att inte bara svika tanken på en springtur utan faktiskt utföra den har gjort mig glad just idag. Att vara nöjd med sig själv och över sin prestation är en grym känsla!
På återseende!
/Marika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar