Fick tillbaka tentan igår, kuggad.. Dock inte jätte långt ifrån, känns ju lite surt måste jag säga.. Fick ett wake-up call igår också, här går man och är bitter över en missad tenta.. Men va fan gör det när man hör att andra har det värre just nu.. En missad tenta går att göra om, livet går inte under men för en familj så gör det nästan det.. Jag lider med dom och kan inget göra, jag står här helt tomhänt och bara ser på.. Jag kan inget mer göra än att bara finnas där och lyssna.. Dom bara väntar nu, väntar på att allt ska vara över..
Jag är inte bitter över tentan längre, jag kan greja det nästa gång.. Men för familjen jag pratar om blir det ingen nästa gång, det finns ingenting dom kan göra längre.. Dom kan bara vänta, vänta på att allt ska vara över.. Jag finns här, jag lyssnar... mer kan jag inte göra..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar