2011 var...

Ja, förlåt men jag anser att 2011 var ett skitår!
Året 2011 kommer jag, och många fler i min närhet, alltid minnas som ett av de värsta åren någonsin. På värsta möjliga vis, bara en vecka in, började helveteskarusellen snurra. En oviss tid, en vecka gick.. Det blev bara sämre, en vecka till passerade och sedan var helvetet ett faktum.. Tillsammans är vi starka, men att vara stark är inte alltid att ha ett hårt yttre, för att vara stark emellanåt måste man vara mjuk. Vi är inte sämre människor för att vi gråter, vi gråter inte för att få uppmärksamhet, vi gråter för att det gör ONT. I våra hjärtan finns du alltid kvar, i våra minnen lever du än.. Vi älskar dig!

Även om hela året varit skit, haft en smärta så svår att beskriva så har vi kämpat tillsammans. Tillsammans är vi OSLAGBARA.

Nu råkar det ju vara så att 2011 bjöd på några ljusglimtar också, bröllop i fränsta och Camilla & Martin blev herr & fru Molin. En liten prins som valde att titta ut mitt i den svarta vardagen och en sommar med rockkonsert och ålandsmys. Vi valde att avsluta året med våra allra bästa vänner, vi är som en familj som Elina sa när hon var yngre. Vi saknade två under våran nyårsvaka men vi hade det toppen i alla fall. God mat, glatt humör och ett riktigt roligt spel. Våra underbara vänner, ni är bäst! (ni vet vilka ni är)

Jag tror att nyårslöften är till för att brytas, men jag har ändå några som jag vet att jag kommer hålla;
1. ta examen från högskolan i juni
2. tillbringa så mycket tid som möjligt i Ljungdalen
3. umgås med nära och kära och uppskatta dom för allt de gör

/Marika